Swedisch provet ja...
Hade svenska prov idag; litteraturhistoria. Totalt stendött. Hatar allt som är ologiskt, rena pluggämnen utan logik är bara segt. La ner rekordtiden ca 2 timmar för att plugga till det. Tror att jag får mvg :P Men, men. Man får inte va dum sa älgen som sköt grisen.

Jag har absolut ingen aning om varför jag skrev så, lite flum är det allt. Min slutsats är att jag är lite trött. Men det skiter väl jag i, jag sitter ju och skriver vilket är kul :P

Appropå geten som inte nämndes så tänkte jag bara summera mina "problem":
1) Om jag skriver för hand så har bokstäver en förmåga att ramla bort lite då och då, tankekraft eller maskinskrivning går dock fin-fint. Därmed inte sagt att jag inte tänker när jag skriver för hand
2) Jag har en förmåga att mumla eller helt enkelt haka upp mig på ord när jag ska prata. Att säga att jag hade problemet när jag pratar var iofs. totalt ointressant då man, så vitt jag vet, inte kan mumla mer än när man pratar
3) Jag har börjat få lite konstiga övertoner igen, sådana där kul saker som bara sticker iväg i falsett när man gör ett försök att säga någonting :P
4) Ibland är det omöjligt att komma ihåg vad saker heter, t.ex. jag ska ha en gaffel, kommer inte på ordet, frågar efter "matverktyg". Eller "våffeljärnet" kan bli t.ex. "strykjärnet" eller något annat dumt. Är inte hundra på om det bara är kortslutning eller om det är mitt undermedvetna humorcentrum som spelar min näsa ett spratt
5) Senaste veckan har jag fått fundera på hur man skriver "s" för hand. Av någon konstig anledning har jag vänt på ess:et (kulingvarning på den!) å skrivit tvåor lite då och då. Fast jag kom på det på en gång som tur var :)

Någon som slår mig? (Inte bokstavligt menat, det vet jag, då jag inte känner någon smärta i skrivande stund. Visst, risken finns att jag precis förlorade känseln, fast då hade jag nog å andra sidan tryckt sönder mitt tangentbord vid det här laget)

Pratade i förbifarten med en Christer, på han lät det som om han trodde att jag skulle spela på gospel-historien. Vilket jag var totalt ovetande om. Ingen hade sagt något så jag hade siktat in mig på att sjunga, eller åtminstone ett försök till att sjunga. Hur blir det? Läs den spännande fortsättningen som eventuellt kommer att hamna på min blogg om jag vet något, orkar skriva något och kommer ihåg att skriva något. Jag kommer ju som sagt på en himla massa dynga som borde hamna här i både tid och otid.

Appropå sjunga så skulle det vara kul med ett program så man kan se hur falskt man sjunger. Skulle vara intressant att veta hur illa till man ligger. Ibland känns det nämligen som att det går jättebra, å ibland känns det bara helfel. Give me the facts, people! (Walt Disney*)

Jag skrev ju ordet "otid" förut, och då är frågan: Vad betyder just ordet "otid"? Det är dags för en ny analys av det svenska språket... (Vilket dessutom har med dagens rubrik att göra)

Vi delar upp ordet i två delar; "o" och "tid". Möjliga betydelser av o:
"o", som om det var ett bokstavs-index för en viss tid
"0", som om det var ett nummer för en viss tid
"0", som om det var en form av inverteringsoperation

Det tredje förslaget är det mest populära och mest unika förslaget (förslag ett å två är rätt lika) vilket gör hela fisken väldigt intressant. Vad är då en inverterad tid? För det första måste vi veta vad tid är. Tiden är ju tiden, och tiden är oändlig. Följande symbol betyder "evigheten" inom matematiken: ∞. Om ett tal är ∞ så är det onädligt stort. Om du dividerar talet ett med ∞ så får du noll. Dvs: 1/∞=0. Vad säger det oss? Att tiden då inte finns. Den korrekta slutsatsen är då alltså att "tid" finns, men inte "otid". Allt enligt matematikens regler. Detta måste för första gången vara något i svenska språket som går att bevisa med matematikens hjälp.

Hur används nu då ordet "otid" kan man undra? Ett enkelt exempel är just frasen "i tid och otid". Dvs: "i evigheten och ingenting". Rent matematiskt får vi: "∞+0=∞", vilket tar bort "ingenting" från frasen. Alltså får vi frasen: "i evigheten", eller för att återgå till originalet: "i tid". Använd gärna den nya frasen så vi får ett korrekt och intressant, svenskt språk.

T.ex.: "Han ringer om datasupport i tid och otid" blir då: "Han ringer om datasupport i tid", vilket då plötsligt gör att meningen inte får en sådan negativ klang. "Han" måste ju vara riktigt duktig som ringer och förvarnar supporten om att datorn kommer att krascha. Tänk om det istället var någon som konstant varnade USA för diverse terrorhot som aldrig kom. Tänk dig sedan att det faktiskt blev en attack och följande citat cirkulerade inom det vita huset: "Han varnade oss om terrorattacker i tid", de skulle genast tolka det som en avhoppare från Usama, han skulle klassas som en potentiell säkerhetsrisk _och_ de skulle ta hans gameboy.

Efter att ha spårat ur fullständigt så tycker jag vi återgår till ämnet; att analysera små, små kex. Om du har en fullständig analys så föreslår jag att du skickar den till Hemglass. De blir nog säkert förvånade. Typ.

Något mer intressant? Nja... Inte precis, men, men... Nä, usch... Jag har nog tittat för mycket på Anders å Måns, är lite som knark. Man blir hög på det :P

Natti! (Eller något åt det hållet iaf.)

*Walt Disney har alltså inte sagt "Give me the facts, people!", men av någon anledning valde jag att ge han äran för citatet. För oddsen för att han skulle ha sagt det är ganska goda tror jag. Borde egentligen ta och räkna på det innan jag ljuger ännu mera.
- posted by Onkelborg @ 01:00