I går var det onsdag
(Eng/Italien: Precisius as the rubricius, jästerdej itt wås ounsday...)

(Sve: Precis som rubriken, igår var det onsdag)

(Tysk: Bratwurst as rubrikwienern, igår wurst das wieneronsdag, jah)

Så... Då har vi brutit den besynnerliga (synnerligen blev snabbt missbrukat av både mig själv och andra så nu ska jag vända trenden... By the way, media has got the power!) isen som antagligen inte fanns då det här råkar vara en total, okomplett och ganska besynnerlig monolog...

Onsdag betydde i alla fall för bland annat mig själv att man skulle åka ner till Rimforsa (ett litet mobbat som på något sätt har mycket med Kisa att göra), eller snarare till Östgötagården som ligger där (tror den står kvar där fortfarande, men man vet aldrig...)

Nu till den stora frågan: hur skulle man ta sig dit? Eftersom att jag är en ytterst trevlig och besynnerlig person som är 16 år har jag självklart sett till att skaffa de papper som behövs för att ha tillstånd att sätta sig i en bil tillsammans med en vuxen person som skaffat de papper som behövs för att sätta sig i en bil där jag sitter... Kan förtydliga att papprena endast behövdes ifall jag skulle sitta där föraren sitter och föraren sitter där passageraren sitter. Konstigt? Det är inte jag som är föraren vid övningskörning, det är föraren, eller förenklat: den vuxna personen som har körkortet som dessutom fyllt i en massa papper för att få vara förare när jag sitter framför ratten och kör bilen fast jag inte är förare... Hänger du/ni med? (Jag kan ju omöjligt veta om det här matrialet används som studieunderlag någon gång någonstanns i världen i en kurs i den norska gramatiken som dessutom knappast kan existera)

Väldigt rörigt, för att itne säga jätterörigt (ajajaj! kom i ihåg att ställa er på den stol ni sitter på, säg sedan "jätte" med riktig östgötska så att alla hör det. Sedan kan ni i förbifarten säga adressen till den här skitsidan. Stå gärna på ett ben å ta i för kung å fosterland.)

Det som var rörigt var alltså det här med övningskörning. Det är jättekrångligt i början, fast jag var ju inte i början så jag fick köra ner fast jag inte var föraren. Jätteroligt ända tills det regnade jättemycket (kom ihåg: stå på stolen å säg hela mening på östgötska!) så man inte såg ett skit. Då fick man sakta ner så man så lite mer skit än innan. Det var lite busigt, eller ganska jättemycket busigt.

Väl där förväntades man anmäla sig, inte till antipiratrbyrån då, det är det som syskon ska göra, utan till en förhoppningsvis jättetrevlig person som tog emot pengar och gav ut små fina lappar som visade att man fick fika, hamburgare och gå på en trevligt konsert. Fast den lappen var det ingen som kollade.

Efter det kunde man stoppa i sig lite föda i form av en ganska stor fralla samt en mazarin eller vad nu skiten hette. Alla tallrikar och muggar och bestick var i plast för att göra livet enkelt för de små tomtarna som skulle diska. Detta fenomen med de besynnerliga plastleksakerna utnyttjades av Pickhult-gänget som tyckte det var utomordentligt festligt att leka svetsning å svetsa ihop plastsakerna med hjälp av stearinljus. Sicket konstverk de blev!

De där mazarinmojsarna hade en kul aluminiumform som man kunde tillverka sköldpappor, överkörda bävrar, rockor (you know, platta, blyfärgade fiskar) å en massa andra kreativa hittepå.

Efter denna punkt på programmet kunde man tracka folk om man ville. Det gjorde såklart delar av Pickhult-gänget, andra delar gjorde säkert något annat åt det hållet. Typ. Fisk!

*Denna del har plockats bort då det vart svårt att skriva något lika objektivt som resten av den här konstiga saken*

Nu, eller då, var det sedan en liten trevlig konsert med något band, fick just precis en tillfällig sinnesförvirring eller nå't och vågar inte göra bort med att inte veta vad bandet hette. Eller iofs. nu har jag redan gjort det. Skit åsså! (Hipp Hipp)

Den var i alla fall helt totalt lysande, tyvärr var lokalen lite svår, men jag hade inga spontana klagomål. Rätt varierad musik, rekomenderas, om du har chans att höra vad-de-nu-hette någon gång så lyssna på dem! :p

Å sedan på det lite mer mobbning på rummen i tio minuter.

Sedan lite andjakt där Daniel Röjsåg sa lite saker. Kommer tyvärr itne ihåg vad, men det brukar vara så med mig. Saker sätter sig i bakhuvudet och kommer fram när det behövs.

Som grädde på våfflan (Kopps) var det lovsång, jag gillar det, men jag kan inte sjunga det. Jag sjunger som en apa, eller jag inbillar mig det i alla fall. Fast det är ingen som hör, eller jag hoppas det! (meddela mig snarast om det faktiskt låter apa! :) )

En ytterst minimal summering av det hela, var bra mycket bättre än vad det här lilla fula inlägget blev :)
- posted by Onkelborg @ 19:55